Tänk vad DANS kan göra för humöret. Det är inte klokt. Igår bestämde jag mig för att gå på dansen Landala. M skulle ha den istället för L. Jag brukar jobba tisdagkväll, men inte idag - så beslutet var inte så svårt när jag fick veta att hon skulle ha det. 

Hela dagen har varit bra. Uträttat lite ärenden, bokat klipptid, sökt 5 jobb...etc. Allt går så mycket lättare när man har något att se fram emot. Hade tänkt gå på BodyBalance också, men avbokade den då jag kände att jag ville ge allt på dansen och inte stressa mellan gymmen. Gick till Landala där 2 andra av M:s dansare var (+ de som brukar dansa den tiden för L). Som vanligt var det grymt. Alltid roligt. Gillar nya koreografin också - många turns, hopp och piruetter. Njöt som bara den. Sen som vanligt var jag sprallig i benen efter dansen så jag gick en liten omväg hem. Tog sällskap med S. Nu har jag fortfarande den sköna känslan i kroppen efter att ha dansat av mig ordentligt samt ett leende på läpparna när jag tänker på hur kul det var. Musiken finns kvar i huvudet och då och då får jag lite ryck i armar och ben. Det är så det ska va och jag får hålla fast vid att jag är en Dansoholist. Jag kan helt enkelt inte vara utan det.