...jag är inte på humör.

Det började ganska bra när jag vaknade i morse och såg att snön som föll igår låg kvar. Fin, fluffig och vit. Skyndade till bussen (som vanligt) - den buss jag brukar ta var sen, så jag tog en annan. Jag visste då att det skulle ta lite längre tid än vanligt. Men...Göteborg har en tendens att förvandlas till totalt kaos så fort lite snö hamnar på marken. Bussar som inte kom upp för backar. Långa köer. Bussar som kört fast och hindrar all traffik. KAOS. Som tur var va de flesta köer i motsatt riktigt mot vad jag skulle. Men vi påverkades lite iallafall. Men jag kom fram. Tillslut.

Vid klockan 10 tänkte jag att nu måste det snart vara lunch. Vid 14 var jag övertygad över att klockan snart var 17. Denna dag har varit otroligt lång. Kom iväg i tid från jobbet. 17.07 stod jag på busshållplatsen och väntade på 58an som skulle komma 17.11. Den kom inte. Vid 17.30 kom den äntligen. Men, då hade jag redan missat vagnen som jag skulle byta till vid Marklandsgatan. Dessutom hade jag blivit djupfryst. Ringde gymmet och avbokade Yoga-passet. Fanns inte en chans att jag skulle hinna till 18. Men jag ville inget hellre än att gå in på ett varmt gym och yoga mig varm. Böja min stelfrusna kropp. Intalade mig själv att det blir skönt att komma hem, att kunna skippa träningen en dag och komma hem lite tidigare. Jo tjena. Bussen åkte inte i raketfart om man säger så. 18.50 var jag iallafall hemma. Det vill säga nästan samtidigt som om jag varit och tränat. Dessutom var ju inte bussen speciellt varm. Attans vad jag frös. Satt stel som en staty. Hoppade av bussen och gick hem...det fattades bara att jag skulle halka och dratta i backen också. Men sen kom jag hem...till min kalla lägenhet.