Det kliade i fingrarna, det vill jag lova. Det ryckte i benen. Mungiporna åkte upp. Ögonen var uppspärrade. Jag sträckte lite extra på halsen för att se så bra som möjligt. Ställde mig på tå. Kände takten i hela kroppen. Jag blev så glad, och så ledsen. Det var många minnen som snurrade runt i huvudet. Det var ovant att se. Att inte själv vara med. Ringde M på direkten.

För att komma till sak. Var och kollade på Cortègen förut. Det var flera dans/drill/cheerleading-grupper som gick med. Då kom jag och tänka på tjejerna som drillade hemma på Björkborn precis just då. Men jag var inte med. Det var väldigt många år sedan jag inte drillade på Valborg.

Jag granskade dem noga vill jag lova, och ta det lungt tjejer - Kga är bättre!!! :) Valborg firas ju för att välkomna våren. Och något som är väldigt mycket vår, är just paraddrill.




Sen så var det ju det där med sammanträffanden...