O så var det meningen att man skulle börja ro....eller nåt.
Men det är inte så lätt när man inte vet åt vilket håll man ska.
Inte heller när man inte vet om man har motvind eller medvind.
Hur mycket ska man ta i?
Ska man gå ut hårt?
Tänk om man får mjölksyra eller kramp och inte klarar av att ta sig i mål?
Man vet inte vad man stöter på på vägen.
Det kanske är farligt där ute på det stora okända havet.
Vad finns på andra sidan?
O vad lurar i vassen, eller nere i djupet?
Har jag tillräckligt med packning så jag klarar mig hela färden?

Finns det någon där ute som kan visa mig vägen när jag kommit vilse?

Finns det någon som kan hjälpa mig när jag gått på grund?

Eller är jag helt ensam...?

Jag är inte säker på att min båt ens kommit till vattnet ännu.
O innan dess går det ju inte att börja ro.
Dessutom tror jag inte att jag har hittat båda årorna än.






Detta är tillägnat alla i klassen, som är i samma situation som jag.
Det vill säga, står med vatten till fotknölarna och förgäves försöker få ut sin båt på vattnet.
Hoppas Ni lyckas, hoppas jag lyckas....det återstår att se. Resan är lång, mycket lång.

Den är smärtsam och svår. Många utmaningar att lösa. Blod, svett och tårar. Men i mål ska vi.

Ellerhur!?