I mörka stunder kan nästan vad som helst bli en strimma ljus - eller absolut ingenting.
Det är olika från situation till situation, från dag till dag.

När tankarna far iväg, sitter jag bara still och tittar på. Men det har jag inte tid med.
Måste ta tag i det här - måste måste måste.
Jag vill inte ha några måsten. Men jag måste.

När jag får göra vad jag vill - försvinner tankarna för en stund. Det är nog så det känns att flyga. Bara släppa allt. Försvinna från verkligheten för en stund.

Ljus behövs - annars skulle det ju vara mörkt hela tiden. Det mår ingen bra av.
I förrgår var det ett mail från N, igår var det dans med tjejerna...idag? Vad ska bli dagens ljus? - Annas blogginlägg som var så fint skrivet och så sant? Eller samtalet från H som jag fick precis. Eller kanske skrubbmassagen som jag ska på om en timme.

Nu finns det tre måsten...tre måsten som jag måste ta tag i. Tre måsten och jag har en timme på mig!





Jag tog mod till mig, jag försökte få ut båten. Bara en liten aning, för att testa, för att se om den skulle hålla. Det gjorde den inte. Så jag står kvar på stranden med vatten till fotknölarna och tittar med stora ögon på den trasiga båten. Det är väl bara att ta nytt mod till sig, att göra ett nytt försök. Men det är inte så bara...