min vovve

Nu ligger du där...vid din buske i trädgården och vakar över alla som går i skogen, - i din skog.
Det känns bra att veta att du finns där, där du älskade att vara.
Jag målade en sten åt dig igår...den finns också där. Och bredvid dig ligger din orange boll.

Min lilla vovve, vad jag saknar dig. I morron har det gått två veckor, två långa veckor av tystnad och saknad.
Men du finns alltid kvar hos mig...

Kommentarer
Postat av: Stina

Usch vad jag tycker synd om dig. Jag beklagar verkligen sorgen. Sitter o har nästan tårar i ögeonen på jobbet. Har hund själv o jag bävar inför den dagen då han inte finns mer, då har vi ändå bara kännt varandra i drygt ett år. Jag tyckte att det var tillräckligt läskigt att gå in i gunnars "avlivningsrum" o se en dikt som nån skrivit till sin hund som fick somna in där, samtidigt som jag ser sin egen somna. Men då var det ju inte ens på riktigt.
Du får helt enkelt försöka minnas det bra. Man säger ju att livet går vidare o de är ju sant, även om de är svårt nu. take care.

2007-06-14 @ 14:57:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback