Wishing on the same star, looking at the same moon...
...Jenny, du ska bara veta hur vi sörjer dig. Jag kan inte tro att det är sant...att du...varför just du...?
Vad hände? Varför blev det såhär? Varför finns du inte längre hos oss?

Jag fick veta i tisdags (förrgår) att du blivit dålig i söndags, men igår fick vi glada nyheter. Du var vaken, du kunde andas själv utan respirator, du kunde prata. Jenny...du skulle bli frisk ju! Men vad hände? Varför...hände det som hände? Du lämnade oss idag...

Jag och Jenny på Gröna Lund.
Den årliga femkampen som vi alltid såg fram emot! Banka grodor i huvudet, fånga pingpongbollar, kasta bollar i soptunnor...
Varje sommar var vi hos dig, gick på stan, på Gröna Lund, åkte ut i skärgården...en gång var vi på allsång på skansen. Tänker på din mamma och pappa, på Josse - din kära syster, Matte, lilla Marius och din pojkvän. Jenny...jag kan inte tro att det är sant. Varför någon så ung? Varför du? ...det här är orättvist... det gick så fort, vart gick det fel? Kära kära du...du kommer alltid finnas hos mig...

Allt var så bra...men så plötsligt en dag...vem kunde ana? Inte du, inte jag...inte någon. Du var aldrig sjuk...

Du fyller år nästa vecka, den 1 december...då har vi premiär på Trollkarlen från Oz på Kungsteatern. Det kommer att kännas konstigt... Men jag ska dansa, sjunga...jag ska göra allt för dig!

Tänker på dig varenda minut, varenda sekund...älskade kusin!  Vill ge dig en kram och säga att allt kommer bli bra. Går det? Jag vill... Vad ska vi göra för att få dig tillbaka till oss? Vi saknar dig vännen!!! 

R.I.P Jenny                                    ....... många kramar från din kusin Lill-Pelikanen