Det här är jag. Nej jag har inte nos, stora öron och fyra pinnsmala ben. Jag har ingen kanin-kompis, känner heller ingen Stampe (förutom mitt godsedjur som ligger hemma i nån garderob hos Mamma). Jag är inte ute på hal is, men däremot har jag riktigt skakiga ben - precis som Bambi.

Med detta inlägg vill jag berätta att jag är duktig. Jag är stolt över mig själv. Jag har tränat. Och? Säger ni då - eftersom jag tränar mer eller mindre varje dag. Men idag är jag riktigt stolt över mig själv. Jag cyklade till och från träningen. Och? Säger ni då - eftersom jag i princip alltid cyklar till träningen. Ja - men det är träningen som är i stan, inte den i Frölunda.

Efter jobbet cyklade jag alltså till Frölunda. Eftersom jag inte kunde memorera närmaste vägen (enligt cykelplaneraren) så beslöt jag mig för att cykla där jag kände igen mig en bit och där det sedan fanns skyltar (sedan att skyltarna inte visade bästa vägen är ju en annan femma). Jag cyklade till Linnéplatsen och följde sedan skyltarna till Frölunda torg. Väl framme - efter nästan 1,4mil var det dags för Piloxing. Sista Piloxingen med Hanna. Hon körde skiten ur mig. Benen skakade rejält, men jag gav mig inte. Hade träningsvärk i ena axeln från måndagens o tisdagens dans, men det hindrade mig inte. Attans vad vi kämpade på. Och ja, sen skulle jag cykla hem. Cyklade lite bättre väg denna gång + att det är närmre hem än vad det var från jobbet. Så det blev "bara" 9,8km + att jag fick sällskap med Hanna in till stan, så det kändes inte så långt. Men nu - nu är mina ben riktigt skakiga. Men - Tack Hanna, för att du fick mig till att göra dig sällskap. Var skönt att cykla ändå.

Nu kollar jag lite på fotboll - Sverige-Island. Vädrar lägenheten, så har fönster o dörr öppna - så jag hör vrålen från Ullevi och vrålen nere i från Glenn (en sportbar). Jag tänker inte resa mig från soffan mer idag. Var så säker. Undrar hur skönt det blir att cykla till jobbet i morgon!?