Man skulle kunna tro att hon ska flytta långt bort och att vi aldrig mer kommer ses. Så är ju inte riktigt fallet. Men attans vad jag kommer sakna onsdags-piloxingen och söndags-dansen. Hanna ska ju bara ta det lite lugnt, föda barn, vara mamma - men hon kommer tillbaka. Fram tills bebis kommer kommer vi ju ses på gymmet ändå (hon kommer inte kunna hålla sig borta) trots att hon inte ska hålla sina klasser. Vi fick inte vara för sentmentala idag, då skulle hon börja gråta. Men tårarna var inte långt borta hos nån av oss. Hennes "jag kommer sakna er" gjorde ju inte saken bättre... Det var ingen som ville gå därifrån. Men det kunde iallafall inte bli ett bättre avslut. Euphoria!

Det här är vår låt - min, Saras, Rogers, Hannas och Hannas. Jag kommer alltid att tänka på vår "small group" i vintras när jag hör denna. Magi.