Staden som aldrig sover
Ligger i soffan och myser. Inga lampor är tända. TVn är av. Jaja, datorn är på. Men annars är det mörkt och tyst. Nästan. Utanför fönstret finns det alltid saker att titta på. Det är aldrig helt stilla, och det gillar jag. Inbäddat i ett mysigt sken av lamporna på bangården kommer ett tåg sakta förbirullande mot sitt stopp ett par hundra meter bort. Ibland kommer en buss eller spårvagn och åker förbi, men det är inget som stör. På andra sidan spåren, i Gullbergsvass, ser jag truckar/lastbilar/lyftkranar rulla fram och tillbaka. Genom andra fönstret ser jag Göteborgshjulet - som dock har slutat snurra för dagen. Jag ser bilar/bussar/spårvagnar som åker av Götaälvbron in mot stan. Det är alltid någonting som rör sig. Det är alltid någon mer vaken där ute. Alltid. Det gillar jag. Men snart är inte jag vaken mer. Sängen ser ganska lockande ut. God natt.
Ursäkta de dåliga bilderna. Men de är tagna med mobilen, och det är som sagt ganska mörkt.
Och som vanligt på bild så ser det ju inte alls lika mysigt ut som det är i verkligheten.