Jag har fått en diagnos

Mina symptom är:
- Pirr i magen
- Tårar i ögonen
- Konstant gåshud på armar, ben...ja överallt över hela kroppen
- Sprattel i benen
- Lätt dreglande
- Ryckningar i armar/händer som gör att händerna gång på gång förs samman
- Musklerna i kroppen dras samman och slappnar av om vart annat i olika rörelser
- Trots dessa rörelser, ryckningar och sprattel är jag ändå som förstelnad
- Jag lider av ständigt återkommande minnen och tankar
- Jag har problem att få ner mungiporna från öronen

...det jag lider av är obotligt. Det kallas Bounce-syndromet...och jag är otroligt lycklig att jag har det! Jag önskar att alla kunde vara drabbade. Att alla har möjligheten / förmågan att förstå hur fantastiska dessa personer är. Hur fantastiskt dans är. (Både att dansa själv och att se på dans.)


Jag vet att det här var 'The last Bounce' (tro mig, jag är väldigt medveten om det), men jag har en förhoppning om att vi om 50 år får se det som de gestaltade i föreställningen 'The Score'. Där de som gamla dansar med rullstol, käpp och kryckor. Vad underbart det vore :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback