Hur skönt är det inte att bara släppa allt. Låta huvudet bli tomt. Hoppa. Låta kroppen sköta sig själv utan hjärnans inblandning. Som att flyga. Vara fri. Se sig göra saker, saker som man inte riktigt är med på i huvudet.

Det är inte ofta man får den där känslan. Men så var det idag på dansen. Det gick så himla bra. Det var så kul. Koreografin var delvis samma som igår, så man kunde förlita sig lite på att hjärnan kom ihåg vissa steg. Men idag hade vi betydligt större utrymme. Man kunde ta ut stegen. Göra alla turns och piruetter. Koreografin satte sig snabbt och mot slutet av passet kunde jag bara slappna av. Koppla bort hjärnan. Sluta tänka. Benen och armarna gjorde ändå vad de skulle och mungiporna satt uppe vid öronen. Tokigt kul hade jag och det kändes som att jag flög!