Eftersom jag just nu skriver en essä om 'människans rädsla för att misslyckas' ska jag inte se detta som något misslyckande. Jag ska snarare se det som ett hinder, något jag måste ta mig runt eller över. Det är okej att riva bara man klarar sig över och inte vägrar. Det är bara att resa sig upp om man ramlar. Så länge man ser målet kan det väl inte vara så farligt. Eller?