Finns det något värre än att se bussen komma. Efter en sekund bestämmer man sig för att springa. Man springer...och springer. Det är ju trots allt inte långt till busshållplatsen. Men sen, ser man hur bussen börjar blinka ut från hållplatsen. Man sträcker ut armen och är ca 70cm från att hinna trycka på "öppna dörren knappen" när bussen åker iväg. Hade man inte tagit en sekund att tänka "jag hinner nog om jag springer" så hade jag nog hunnit.

Det där hände mig nu när jag slutade jobbet. Så jag fick GÅ hem. Nu är inte det så farligt, eftersom det är ganska nära. Men, ska tilläggas att det är snuskigt kallt ute och jag är sjuk. Den där språngmarchen kom inte till min fördel direkt. Tog upp telefonen och ringde mamma...då kunde jag iallafall värma ett öra i taget med telefonen. Sen så går det lite snabbare att gå om man pratar med någon. Man slipper tänka på hur kallt det är osv. Men nu rinner näsan mer än någonsin och hostan har börjat komma på intågande. Fy och blä. Ska bli skönt att åka hem i morgon och friskna till.