Jag är en såndär männsika som gillar att matcha saker. Strumprna ska gärna matcha tröjan. Örhängen ska matcha. Färger, former...ja allt. Det ska finnas en tanke bakom det hela. Går det inte att matcha, så ska man göra det till det extrema - då ska det inte matcha alls. O då känner jag mig busig och så går jag runt och tänker på hur busig jag är.

OBS! det som inte matchar får ju absolut inte synas. Man ska bara veta. Likadant när det matchar..det behöver inte synas, bara man vet. Har man ex. en blå/vit randig tröja på sig, så är det ju jätteskoj att veta att man har blå/vit randiga strumpor i stövlarna. Det är ingen som ser - men man vet. Sen, kan man känna för att vara busig - som jag var nyss. Jag hade mina röda skor på mig...och under jackan hade jag en vit/rosa randig tröja. Tröjan var det ingen som såg...men jag visste att det inte matcha över huvudtaget. :) Busgt värre.